Karin Ålund

Då va det snart ett år sen man skrev. Vart tar all tid vägen? Åren bara springer om en. Tänk vad fort ens liv tar oanade vändningar, även om tiden springer så hinner så mycket ske. Det är intressant att titta tillbaka på sin egen personliga utveckling, vad fort den sker och vilka stora förändringar. Att tankesätt, värderingar och personlighet faktiskt kan förändras så radikalt på bara några år. Handlar det om mognad eller helt enkelt bara att man hittar sitt sanna jag?

För ett par veckor sen var jag och spådde mig. Jag är ganska vidskeplig av mig. Det var läskigt. Att vara så blottad inför en främmande människa. Att någon kan sätta ord på exakt dina innersta tankar och värderingar och berätta om dig som om den kännt dig hela livet och längre. Jag fick reda på min framtid, precis vad som kommer hända och ske. Om allting nu stämmer, kan man styra sin framtid nu när man har den i sina händer eller är allt redan klart. Det är skrämmande men samtidigt lugnande att veta sin framtid. Men hur ska man kunna låta bli att pusha på saker som man vet redan är betämt att ske. Men man ska väl inte leva helt och fullt efter det de säger utan man ska väga sin egen sanning mot det de har sagt till en. Det bästa är att själv "kanalisera" och bli sitt eget medium och då kan man inte hamna fel. Man ska lyssna till sig själv och sitt inre, sin egen sanning och inte till alla andras sanningar.

Tiden går så otroligt fort. Så fort så man knappt hinner se bakåt och reflektera. Så fort så man nästan glömmer allt det som var negativt. Men inte tillräkligt fort så man någonsin kommer att glömma det bra! Nu över ett år sen jag skrev ett inlägg sist har mycket förändrats, mycket! Allting föll på plats på något vis. Falun är detsamma, kommer alltid att vara. Förändringen sitter i mig, min inställning till livet och omgivningen. Har fått nya perspektiv, ser saker klarare. Vem jag är och vad jag vill med mitt liv. Jag har lärt känna dom underbaraste människorna som alltid kommer att betyda allt för mig. Tänk att en liten spark i rätt riktning kan ha så stor och positiv inverkan på ens livsinställning och självbild. Kommer alltid vara er evigt tacksam. Vänner som ni växer inte på träd!

Aldrig kan det bli vår. Snö, snö och åter snö. Just när dagarna börjar bli ljusare och solen tittar fram så ska det börja snöa. Gång på gång. Här går man i förhoppning om lite värme och sinnesfrid.

Jag behöver romantik, gröna träd och solsken






Jag försöker ta mig i kragen och söka jobb. Det går inte så bra. Jag vet inte riktigt vad det är som hämmar mig. Letar lägenhet gör jag det med. Jag har något på kroken som jag verkligen hoppas på. Får se hur det går efter imorgon. Idag så somnade jag ett par timmar på eftermiddagen. Då han jag drömma att min lillsyrra blev bortrövad, jag fick cancer i ögat, min lägenhet brann ner, jag hade tre aggresiva hästar, jag stal godis för 12,50 och att jag var på festival med min andra syster. Det är sjukt vad det spinner och bubblar i mitt huvud när jag sover. Brukar vakna helt förstörd varje morgon. Men som tur va så är det ju bara drömmar.

Om man väntar sig det oväntade, blir inte då det oväntade väntat?

Allt är inte som det ska. Men vi tar det en annan gång. Det är iallafall dags att sluta med mina mediciner

Jaha, är sjuk igen. Som vanligt, som alltid. Aldrig kan jag få vara frisk, alltid är det något. Antingen så sitter det i huvudet, eller i magen, eller i halsen... Jag kan rabbla i evigheter om min degeneration och mina krämpor. Men det ska jag inte. Ska bara konstatera att jag har en kropp som en 80-åring men ett sinne som en 10-åring.

Jag är så arg, arg, ARG! På allt och nästan alla. Jag har sjukt mycket aggressioner i mig som jag måste få utlopp för men jag vet inte hur. Varför måste folk vara så dumma i huvudet? Det värsta är att jag känner att jag vill skada en del personer.. på riktigt

Pratade med min mor igår. Samtalet inleddes såhär:

Karin: Hej mamma
Mamma: Hej
Karin: Vad gör du?
Mamma: Jag har tänkt på en sak. Du är ju 23 och jag tycker du borde skaffa barn nu.
Karin: För det första är jag 21 och för det andra VA?? Har du slagit i huvudet??!!
Mamma: Ähh.. jag bara skoja

Verkar som om mamma goes bananas hemma.

Uppdatering av vad som händer i mitt liv
Ingenting. Alles är precis som vanligt. Har fortfarande inte sökt jobb. Ja jag vet, jag borde skämmas och ja jag är en lat jävel. Då har vi det sagt. Jag ska snart fara till Sälen och åka skidor med hela stora familjen. Ska bli så roligt att träffa dom. Saknar mina syskon som aldrig förr. Min lillebror har flyttat till Oslo precis. Jag ser framemot att resa till rentröjornas mekka för att hälsa på honom. Oslo är en helt underbar stad och jag har själv tankarna på att någon gång i framtiden göra den till mitt hem. Framtiden är snart här.. måste komma på vad jag vill göra. Jag har till juni på mig att fundera ut var jag ska bosätta mig och min kapsäck och vad jag egentligen vill göra på dagarna. Förslag någon?

Nu ska jag och min dator vila. Det är en lång dag imorgon för båda oss. Det ska städas och piratas.

Varje vecka så har jag en veckans lista i Itunes där jag lägger in de tio bästa låtarna för veckan. Veckans:

Hallelujah - Rufus Wainwright
Logiskt - Petter ft. Säkert
Uncle Joe - Red house painters
Such A Common Bird - Ane Brun
Arizona - Kings Of Leon
Ännu Glöder Solen - Nordman
Mother - Tori Amos
Legendary - Lou Barlow
Dschinghis Khan - Dschinghis Khan
Rubber & Soul - Ane Brun

Lyssna, njut och bli mig för en stund

Det är precis så Tori Amos låt "Mother" får mig att känna. Total sinnesfrid.  Det är inte mycket som får mig att känna så nuförtiden.  Jag är nyss hemkommen  från tidernas snöbollskrig. Jag och Charlotte gick lös på den orörda snön på torget.  Vi gjorde snöänglar och mulade varandra tills vi var genomblöta och blåfrusna. Det var glädje, även om det var kall sådan. Nu sitter jag här med min te och tinar. Jag tänker och tänker, funderar och funderar. På vad vet jag egentligen inte.. det bara snurrar i mitt huvud.

Jag klarade mig! Det gick över förväntan att åka skidor i onsdags. Inga brutna ben eller stuckade fötter. Lite synd om Jimmy dock som blev mitt offer för dagen. Råkade vid flertal tillfällen praktiskt taget köra över han i backen. Tur att han är en såpass erfaren skidåkare så han efter bästa förmåga kunde väja och undvika några större olyckor. Självklart skyllde jag alla dessa hjältedåd på blötsnö...
Det är roligt med snö och det är roligt med skidor men träningsvärken dagen efter önskar jag inte ens min värsta fiende.

Idag har varit en svår dag. Jag har alla dessa tankar i mitt huvud som snurrar runt, runt. Jag tar in minsta lilla intryck och nöter sönder och analyserar det i mitt huvud. Jag misstolkar, missförstår och vänder på alldeles för mycket. Detta påverkar mig själv och alla omkring mig negativt. Jag måste komma på ett sätt att låta onödiga saker passera mig. Jag önskar ofta att mitt liv såg annorlunda ut. Att jag var någon annanstans. Jag vet inte vart, men någonstans bättre. En tår föll från mitt öga idag när jag skådade bilder från andra sidan jorden där en person jag tycker mycket om befinner sig. Jag kan inte låta bli att längta mig bort. Varför ständigt denna längtan? Till vad egentligen? Kan man aldrig vara nöjd med det man har. Jag må ha ömsat skinn, men vet inte hur jag ska göra mig av med det. Det har etsat sig hårt fast i mig.